Den 2:dra juli tog jag landpermission tillsammans med båtsman Märs från Tjursbo i Gladhammar och en korpral Wahlgren. Vi hade nämligen kommit överens med varandra om att avlägga ett besök uppe i S:t Pauli, dit det var en mil att gå från Honolulu. När vi nådde målet för denna vår ansträngande vandring, mötte oss en syn, vilken övergår all beskrivning: det var bråddjup på flera tusen fot med det brusande havet utanför. Mot den ljusblå himlen höjde sig den ena bergstoppen vid den andra, vilket utgjorde en tavla, som helt säkert saknar sitt motstycke inom naturens område. Man kunde gå ända fram till bråddjupet, ty regeringen hade låtit uppföra ett järnstaket däromkring till skydd. Medan vi stodo lutade över järnstaketet, med den storslagna tavlan framför som lön för våra ansträngningar, var det ju icke underligt att vi i vår glädje uppstämde livliga hurrarop... Hemresan var betydligt mindre besvärande, ty då sluttade det ju alljämt ned mot staden. [...] Väl hunna dit funno vi emellertid ångslupen redan vara gången med de permitterade, varför vi nödgades gå ut till Vanadis i civil båt, vilket kostade oss en halv dollar förutom en dags landsförbud till straff, emedan vi kommit försten tillbaka från vår utflykt.