(Okänt datum) Jag var först i vakt vid kasernportarna omkring två månader, och under fritiderna var jag uppassare åt kapten Palander, känd som chef på fartyget Vega och vilken tillsammans med professor Nordenskjöld upptäckte "Nordostpassagen" 1878-1880. TIll besättning på Vanadis utvaldes unga män från varje kompani, men ännu hade det inte blivit min tur, trots att Vanadis låg för ankar på Karlskrona redd och inom kort klar att avgå från Sverige. Därför trodde jag nu ej att jag skulle komma ifråga. Dagarna förut hade jag dessutom varit på sjöexpeditionen och anhållit om att få medfölja på ett mindre fartyg vid namn Gunhild, vilket var kommenderat att hålla inloppet till Göteborg öppet under vintern. Men en afton kom rapportkarlen till mig på kasern och sade: "Nu, du Humbla, gäller det. Du skall göra dig i ordning med din akläder och sjöskrin och fara ut till Vanadis i morgon bitti klockan 8". Då blev det annat av än att stå och fundera. Det första jag gjorde var att sträcka iväg och anmäla för kapten Palander, att jag nu måste sluta med uppassningen hos honom på grund av kommenderingen till sjöss. När jag träffade honom och framförde mitt ärende, sade han: -"Då får du ut i världen och se alla slags folk, länder och nationer, - är du lett åt det?" Jag sträckte upp mig, slog klackarna tillsamman och fick upp handen i honnörställning samt svarade: "Nej, herr kapten". Som jag visste att han var en sträng officer, dugde det inte att säga, att jag i grund och botten var missnöjd med kommenderingen på Vanadis' världsomsegling.