Natten till den 10 samt följande dag hade användts till att fylla kolförrådet och pråmarna lågo ännu kvar, en på hvardera sidan den 10 på kvällen och af alla tecken att döma skulle natten blifva svår. Strax efter midnatt började det också att rifva i så hårdt, att styrbords ankare gjorde klart att fällas, vi togo in samma sidas fallrepstrappa, vi märkte att fregatten kommit i drift.

Vi ankrade på Sherness redd för att ta in kol. [...] Då vi skulle fira stybords båt i sjön, hände oss ett litet missöde. Det var en båtgast som ryckte sprinten ur haken, med påföljd att båten "gick för rund" i sjön, varigenom några av besättningsmännen skadades. Kolningen lyckades vi fullborda, men alla tecken tydde på en annalkande storm. Därför fingo pråmarna kvarligga på var sin sida om Vanadis, medan stormen tilltog i styrka efter som kvällen led. Vid 12-tiden på natten förstod man också, att styrbords ankare behövde fällas. För att kunna verkställa detta, måste dock styrbords trappa tagas in, vilket skedde. Under dessa arbeten var det någon i besättningen som tyckte sig märka, att Vanadis drev allt länge och längre bort från sin ursprungliga plats, ned mot ett större större engelskt fartyg, "Hydra", vilket låg förtöjt på lä sida. Styrbordsankaret var redan fällt, men på grund av djupet, stötte Vanadis på den engelska båten, innan kättingen blev tillräckligt sträckt. Till all lycka var det den mellanliggande kolpråmen, som fick ta stöten, vilket sålunda förhindrade en olycka.

I Sheerness tog brisen upp sig till hård storm med byar. Natten tillden 10 samt derpå följande dag hade användts till att fylla kolförrådet, och pråmarne lågo ännu qvar, en på hvardera sidan, d. 10 på qvällen. Af alla tecken att dömma skulle natten blifva svår nog. Strax efter midnatt började det också rifva i så hårdt, att styrbords ankare gjordes klart att fällas. Emellertid höll manskapet på med att taga in styrbords trappa och hala den på denna sida befintliga kolpråmen akteröfver, men innan detta medhunnits, märkte vi,att fregatten kommit i drift. Engelska monitorn »Hydra»låg i lä, färdig att helt vänligt taga emot oss med sin hvassa förstäf. Det blef emellertid kolpramens lott att i dubbel bemärkelse sitta emellan. Styrbords ankare gick nu,ketting stacks och fregatten såg väl upp för sina båda bog¬ankaren, medan det eldades på under pannorna och »Hydra»bokstafligen tjöt efter bogserångare för att blifva qvitt den besvärliga pråmen, hvilken satt der lik en jetteinsekt påhafsvidundrets näsa. Som en pil stack bogserångaren ut ochstälde snart allt till rätta, hvarpå vi ångade upp till vårgamla ankarplats. Våra skador såväl som Hydras voro knapt nämnvärda. Pråmen mådde sämst.