OKLART DATUM RIO DE JANEIRO: Passero publico är, såsom namnets senare hälft angifver, en allmän trädgård med en liten täckt paviljong, café och en utåt Rio-viken vettande terrass, hvars fot sköljes af Atlantens vågor. Här samlades vi en qväll för att se på folklifvet, prata och dricka öl. Qvällen var förtjusande och stämde våra sinnen till vemodigt svärmeri. Några af våra sångare trädde litet senare ut på terrassen och uppstämde en och annan för oss välkänd sång. Du skulle hört doktor Stolpe sjunga »Du gamla, du friska, du fjellhoga nord»! [...] En annan afton uppträdde vår egen musikkår till förmån för »sällskapet för slafvarnes befrielse». Fanjunkare Heimdal i Karskrona, hvilken öfvat in de blåsande gossarne, hade all heder af sitt arbete, och bravo- samt eviva-ropen ville aldrig upphöra. Och jag undrar, huru det folk skall vara beskaffadt, som icke röres af »Neckens polska», »Till Österland vill jag fara», »Kristallen den fina», med flera svenska folkvisor. Vi sutto der en liten hop nordbor samlade midt i ett folk med främmande vanor, åskådningssätt och känslor, och det gjorde oss godt i hjertat att se den verkan, de enkla tonerna från våra furuskogar och stränder utöfvade på dessa eldiga sydländingar.