Lima, det gamla spanska Amerikas och nuvarande Perus hufvudstad är omgifven af en mängd sommarvillor samt badorter; den ligger en knapp mil ifrån Calleo. På dessa badorter gick det lite ovanligare till, än i Sveriges badorter, där badade herrar och damer om hvarandra; när man tittade in i badhusen gingo damer och herrar tillsammans i paradisdräkt och språkade allt förtroligt, ett, tu, tre plumsade de i vattnet ooh låg och väntade på att en stor våg skulle komma och åter föra dem på det torra. Muntiare badlif får man söka efter. Vi sjögastar, som äro litet blyga af oss, vi satte händerna för ögonen och tittade då och då emellan fingrarna. Anständigheten har ingen anledning att rynka ögonbrynen.

Prins Oscar samt ett par af kamraterne togo redan dagen efter vår ankomst en båt för att, om möjligt, skaffa ett sjölejon till museum. Färden gick mot en af de öar, som delvis bilda redden utanför Callåo. Surfven hindrade båten att landa, hvarför jägarne måste passa på att hoppa i land. En af officerarne fattades af sjön och gjorde med denna en färd fram och tillbaka några slag, men blef lyckligt upphalad. Sjölejonen lågo der och funderade, då plötsligt tre skott kommo dem att tänka på döden. Ett af dem, som i likhet med de andra sökte rädda sig genom flykt, upphanns af jägarne och greps i bakbenen, men var dem för tungt. Sjön kom till hjelp och slungade både lejonet och dem, som höllo i dess ben, upp mot stranden. Djuretblef ilsket — var det kanske redan förut — och tycktes få hjelp af ett annat, som dök upp helt nära, hågadt att anfalla. Prins Oscar sprang da i land efter sin bössa och jagade med ena skottet hjelplejonet till sjös och med det andra olyckslejonet in i dödsriket. Djuret var emellertidför stort att medtaga. Följande dag gick ett nytt jagtparti i land och medförde senare ombord ett sjölejon, som preserverades för att serveras museum. [...] En mil från Callao ligger Lima, gamla spanska Amerikas och nuvarande Perus hufvudstad. Callao är blott en för- och hamnstad. Lima omgifves af en mängd byar med sommarvillor samt badorter, nästan alla besatta af chilenerne. Ett undantag från sist nämda förhållande är badorten Magdalena del Mar. Moderna badvilkor råda der, som öfverallt i dessa land, ithy att damer och herrar bada gemensamt. Vi helsade pa ett slag i badhuset. I hvar sin våning ha båda könen afkladningsrum. Bassinen är murad vid sjelfva stranden och mottager genom en bred ränna sjöarna utifrån. Man påtager baddrägten och promenerar derefter ut på den rundtom bassinen ledande verandan. Här pratas och skrattas och sägas artigheter och rökes cigarett; ett tu tre plumsa alla, Evas döttrar och Adams söner, ned i vattnet och trängas om hvarandra bort till rännan, ty man har sett en större sjö komma rullande, och det är ett särdeles efterfikadt nöje att på dess väldiga rygg blifva återspolad in i bassinen. Muntrare badlif får man söka efter. Och anständigheten har ingen anledning att rynka ögonbrynen.