I gengäld ställde officerarna sedan till med bal ombord på lördagen med stadens förnämsta herrar och damer som gäster. Då var hela Vanadis, från stormasten och ända till aktern, festklädd med flaggor, signaler och blommor i mängd. I skymningen blev det hela ännu mer likt ett sagoslott, sedan det elektriska ljuset blivit tänt ombord. Klockan 8, då de främmande åter skulle landstiga, avbrändes som avslutning ett ståtligt fyrverkeri, vilket pågick tills ångslupen lade till vid kajen. När då ljust vändes mot land, kunde man tydligt urskilja den böljande människomassan, vilkan gav sin glädje tillkänna genom handklappningar och hurrarop. Att tänka sig, att alla dessa underbara öar, innan européerna upptäckte och underkuvade dem, haft en befolkning bestående av idel människoätare, vilka endast trampade de sköna frukterna under sina fötter, är egendomligt men sant. Innan européerna landsteg där, tillverkade infördingarna sina redskap av sten och trä. Många prov på denna verktygskonst ha vi fört med oss. På Nukuhiwa t. ex. förde vi bland annat ombord en slipsten, vilken flitigt använts att slipa stenyxorna på. Dessa samlingar blevo överlämnade till flottans museum vid vår hemkomst. Nu är det en stor skillnad. Infödingarna ha blivit hövliga och gästfria.