Måndagsmorgonen den 2:dra juni, som var Annandag Pingst, skulle Vanadis fortsätta sin långresa. Det var helt säkert ingen som längtade härifrån, men på den utsatta dagen infunno sig infördingarna i stora hopar, överlämnande blommor och frukter. En del av kamraterna voro iland även den morgonen, likaså en del av officerarna, vilka gjorde avskedsvisit hos de nyförvärvade vännerna från balerna. När slupen stötte ut från land mot Vanadis, var det alldeles tyst bland de ombordvarande - alla visste de, att det var sista gången man såg denna fagra ö. Strax därpå kom lotsen ombord och så gick Vanadis vidare. Slutligen utplånades även svagaste konturen av Tahiti. Vi voro åter ute på det stora världshavet med Honolulu, en av de 12 Sandwich-öarna, som närmaste mål. Då skulle det bliva matros Bengtssons tur att krypa in i arresten, vilket ju varit meningen innan vi nådde Tahiti - om den varit ledig - men hur man än kommenderade och undersökte, var och förblev han spårlöst försvunnen. Liksom vi andra hade väl även Bengtsson funnit Tahiti underbart skön, och i tanken på den förestående mörka arresten ute på Stilla havet hade han troligen under den förut omnämnda festen praktiserat sig iland och försvunnit.