Honolulu var en mycket vacker stad, i vars östliga del det kungliga slottet är beläget. Det bebos av konung Kalakaua med sin drottning Kapioloni. Befolkningen utgöres i det närmaste av 60,000 personer , till största delen kanaker och kineser, men den vita rasen är trots detta förhållande den tongivande. [...] Där bedrivs en mycket storartad handel, nästan uteslutande av kineser, vilka utvandra till främmande länder där de även idka hantverk. Kineserna äro snåla och ytterst knappa samt bära en usel och ringa klädsel. I alla sina levnadsomsorger äro de dessutom tarvliga till otrolighet. Männens och kvinnornas klädedräkter skiloja sig blott däri, att de sistnämndas byxor äro något vidare. Bland alla människor, som bebo vår jord, igenkänner man med lätthet kinesen. Han rakar sig framtill i huvudet och bär sitt hår baktill flätat i en lång hårpiska, vilken stundom når ända ner till knävecken. När han genom umbäranden och försakelser förvärvat sig rikedom ute i världen, reser kinamannen åter hem till Kina.

OKLART DATUM EFTER HONOLULU, OM EN DAG OMBORD: Skall du vara med från början, får du allt gnugga sömnen ur ögonen tidigt på morgonen, ty folket har kl. 6,30 haft »allmän utpurrning» och är redan i full färd med att rengöra, putsa och skura allting, som kan tåla vatten, hvarpå aldrig sparas ombord. Onsdagsmorgnarne äro särskildt anslagna till linnetvätt. Kl. 9,30 blåses »divisioner» (mönstring), derefter hålles korum och så exerceras till kl. 11,15, måndag och fredag kanonexercis, tisdag och torsdag segelexercis; onsdagen är s. k. ekonomidag, då folket lappar och lagarsina kläder. Lördag generalrengöring. Manskapet är indeladt i två vakter, styrbords och babords, hvilka turvis äropå däck. KI. 11,30 f. m. »skaffar» eller, pa vanlig svenska, äter ena vakten middag. Kl. 12 har andra hälften samma nöje. Mellan 2,30 och 4 e. m. exercis. Kaffedags på e. m.(d. v. s. kl. 5 i Karlskrona) blåses »ställning till drabbning»,då mönstring förrättas, för att tillse, det alla äro närvarande, att kanonernas surrningar äro goda o. s. v. Vid 6-tiden på e. m. hafva vakterna åter skaffning. Sedan korum vanligen förrättats kl. 8 på. aftonen, går fria vakten till kojs. Vakt¬ombytet sker i sjön hvar fjerde timma, räknadt från kl. 12midd. (I hamn har manskapet vanligt nattvakt blott hvarfjerde natt). De af folket, som ej hafva »törn» (motsvarande»post» eller »pass» vid armén) och som ej postera vid luntan— hvilken alltid brinner — eller vid frälsarbojen akterut(afsedd, att sa snart en man går dfverbord, ögonblickligt fällas, hvarvid en lampa pa bojen genast tändes), dessa afmanskapet, som dertill icke ro rorgangare, utkikar eller nagot annat vigtigt, få ligga på dack och sofva under sin vakt, när vädret är godt. Här i Stilla oceanen t. ex. ha flera nätter gått, utan att ett enda segel eller en enda brass behöft röras. Det är så tyst och stilla på däck. Vakthafvande officerns steg blifva snart så enformiga, att man ej lyssnar till dem, litet knarrande då och då uppe fran tacklingen är ett lika vanligt ljud, någon »Clause» eller »Franse»(Clas och Frans äro mycket vanliga förnamn bland vårt folk; uttalet, såsom det här skrifvits, är typiskt för Karlskrona) talar kanske litet med en kamrat om hemmet eller håller på med underhandlingar om en buss tobak, men gör detta med så lågmäld stämma, att ej omgifningen störes. Någon gång under vaktens förlopp blåses »stationer» föratt kontrollera, det ingen utan tillåtelse lemnat däck.