Sex dagar efter att vi passerade 180:de breddgraden ankrade Vanadis vid Bonham, en lång, mycket smal ö. Liksom på de andra öarna, fanns här både koraller och snäckor, vilka jag samlade under de tre gångerna jag hade landpermission. [...] Infördingarnas hyddor bestodo av träpålar, nedslagna i marken, vilka tjänstgjorde som väggar, och till tak användes förutomkokospalemsn bast en mängd stora blad av andra växter. Till färgen äro dessa infördingar svartbruna. Sitt hår klippa de aldrig, utan detta växer svart och vilt samt är tjockt och stritt som tagel. Många av dem voro tatuerade och dessutom hade de öronens nedra, köttiga del utskurna. Under första tiden efter en sådan öronoperation bära de alltid tyngder inkilade i snittet, för att sedan få de båda halvorna att förbliva isär och inte sammanväxa vidare. Omkring midjan buro de en "svabel", vilken sammanhölls av ett tjockt bälte av bast och stannade ovanför knät. Dessa öar voro i tyska händer. Konungen, Kabuba, vilken var en inföding på cirka 50 år, hade många hustrur, men hans slott var icke olikt de övriga hyddorna, skillnaden var endast den, att hyddan var lite större och dessutom fanns det - trägolv däri. Ett verkligt bevis på att prakt och ståt ännu ej nått sådan höjd som bland de europeiska furstehusen! Men måhända, att tillgångarna här icke voro så betydande... Vid högtidliga tillfällen klädde kungen på sig en gammal tysk officersuniform. Denna var han sålunda även iklädd, då han serna åtföld av sina hustrur och hovmän gick ombord till oss på Vanadis. Vi fyrade av ett kanonskott på batteriet för att mäta deras mod, men när skottet brakade iväg, ryggade de tillbaka och jag är förvissad om, att de inte ville stifta någon närmare bekantskap med våra artilleripjäser.