JALUIT, MARSHALLÖARNA: I måndags (28 juli) kom hans excellens utrikesministern ombord på fregatten, utstyrd på ett sätt, att man icke kunde hysa honom i rum; en trekantig hatt (gåfva af sekonden),en frack samt några kotiljongsdekorationer gjorde honom emellertid öfverlycklig, men jagade på samma gång högfärdsdjefvuln så grundligt i honom, att han efter den betan ej ville byta ett ord med en svart mun. Kungen sjelf gjorde oss snart den äran, åtföljd af en hel stab. Hans värdighet hölls uppe i det längsta, ända till dess en kulspruta fick visa sin dödsbringande verkan. Då förstorades hans ögon till det otroliga, och hänryckt skrek hans majestät, att han ändtligen måste köpa en sådan insekt, enär han just nuskulle taga itu med att qväsa ett par öar, som morskade sig. Vid upplysningen om, att denna kulspruta icke vore till salu, tillsade han sin förtrogne, tysken Tiel, att omedelbart skrifva till Sverige och reqvirera ett exemplar. En detaljerad uppgift om priset utsläckte emellertid alldeles hans ifver för saken, ty kungen är icke stadd vid god kassa.