Vid 9-tiden på morgonen kom tyfonen. Värsta känningen av ovädret fick den stora ångslupen, vilken var förtöjd vid waterbommen. Bommens förgaj sprang av så att waterbommen kom långskepps. Slupen följde med ned till styrbords fallrep, där den slutligen kantrade och kom med kölen upp - ett mycket eländigt tillstånd för övrigt. Barkassen fanns bland de akterut omnämnda båtarna. Den fylldes med vatten och gick sedan hela dagen i "madvatten", under det att allt som däri fanns löst flöt bort. Babords båt, som var av mahogny och hade ångmaskin, slet sig loss från sin förstärkta fötöjning och följde därpå ut med det uppretade havets vågot, fylldes med vatten och sjönk. Vi hade emellertid lagt märke till var den sjönk och innan vi avgingo från Jokohama togo vi upp den från havsbotten - envisa svenskar som vi voro. Då var det ju heller inte underligt att kommendören blev så glad häröver, att han bestod 2 tum rom extra till varje man ombord.

YOKOHAMA: Vi höllo en vacker dag på med att taga in kol, då plötsligt barometern började häftigt falla, samtidigt med att brisen friskade. Kolningen afbröts, pråmarne sändes i land,ankarna klargjordes, båtförtöjningarna förstärktes — med ett ord: vi beredde oss på en tyfon. Vid niotiden på morgonen kom busen. Styrbords ankare och babords plikt fäldes och snart togs ånga upp under två pannor, sedan kettingarna stuckits ut till lagom längd. Ehuru du aldrig legat ombordpå ett fartyg, som är förankradt i storm, inser du nog, attju längre kettingen är, desto mer motståndskraft får ankaret .Vi hade åtskilliga båtar förtöjda akterut, bland dem lilla ångslupen. När blåsten tilltog, blef sjön snart så hög, att båtarne började fyllas. Stora ångslupen hade emellertid ännu en stund ånga uppe. Slupen, som låg förtöjd vid waterbommen, fick värsta känningen af ovädret. Bommens förgaj (tåg, som håller den i vinkelrät ställning mot fartygets sida) sprang - nämligen snart nog och med detsamma dansade båten ned mot sidan,sedan han först fått, en törn mot fallrepstrappan, och lågen liten stund derefter illa ramponerad, med kölen i vädret. Emellertid höll sig det folk, som fans ombord i de aktra båtarne, qvar i det längsta, ösande för brinnande lifvet, tills de slutligen måste lemna sina poster och halades ombord på fregatten. Karlarna i ångslupen hade lifbältenpå sig, vid hvilka en sladd till däck var fästad. Nar det blef för vått dernere, plumsade de i sjön och halades så ombord. Så hade vi då folket räddadt utan något undantag, men för de qvarvarande, ännu icke skadade båtarne,såg det hotande ut, och vi fruktade hvarje ögonblick att förlora äfven ångslupen, då ändtligen i grefvens tid tyfonen började lägga sig.