BESÖK I KANTON: Det var nu ej annat att göra, än att se sig om i butikerna. Och det vattnades i munnen, när vi fingo se alla de härligheter, som butikegarne, efter att noga ha stängt dörrarna om oss, drogo fram i ljuset: sidentyger, elfenbensvaror, lackerade dyrbarheter utan all ände. Utanför stod mobben och gapade, men längre sträckte sig ej dess uppmärksamhet. Guiden blott tiggde och bad ,att vi ej måtte skiljas åt, ty han hade ansvaret för allas våra lif och påstod, att hans eget ej vore mycket vardt, om något skulle hända oss. [...] Hvar vi drogo fram, lemnade befolkningen hvad de hade för händer och rusade ut för att gapa på oss. Deras rullande, sneda ögon gåfvo oss allt annat än vänliga blickar och mer än en gul son knöt näfven, men stoppade den i fickan. Ett par gånger hände det, att när vi blott någr aminuter uppehöllo oss i en bod, folkmassan utanför blef så högljudd, oregerlig och våldsam, att eskorten tappade koncepten och lät oss förstå, att ett fortsatt qvardröjande skulle framkalla oberäkneliga följder. I pöbelns rotvälska återkom som oftast ordet eller skriket: »Fan-kvai», hvilket af tolken uttyddes med »utländske djefvul>!