I Kalcutta firades vår andra Jul under världsomseglingen. På Julaftonen bestod maten som vanligt av stockfisk och potatis, risgrynsgröt med kanel och sockar samt bananer och apelsiner. Som extra erhöll manskapet 4 tum grogg samt klockan fyra på eftermiddagen kaffe. En stor överraskning bereddes oss: prins Carl hade anlänt och gick ombord samt firade julaftonen tillsammans med oss på Vanadis, där han kvarstannade över natten och bevistade juldagens gudstjänst. Det var nog lite underligt för oss gastar från nordanland att finns oss uti att det verkligen var jul, då värmen var så tryckande och naturen överalklt prunkade i den allra skönaste fägring. Våra tankar ilade åter och åter upp till det där lilla landet i norr, där nu måhända kölden knäppte i knutarna, medan snödrivorna tornade upp sig. Men våra tankar gingo även åt ett annat håll denna egendomliga julafton... - till Nukuhiwa, där matros Larsson vilade den sista sömnen, han som utförde den den vackra transparangen förra året, då vi firade julen i Lissabon. Vi hade flera gånger saknat honom, men denna julafton var saknaden större än någonsin. Det var inte nog med att matros Larsson under hela julmåltien underhållit oss med de allra befängdaste hitsorie, han farbicerade även grötrim och förjagade tungsintheten hos oss på alla sätt. Ett av hans grötrim förra julen lydde så: "När gröten vi äta i Julekväll, Vi önska oss hemma i båtsmannens tjäll, Men vi skola segla kring jordens rund. När vi komma åter - är högtidens stund.."