Lördagen den 21:sta febr. (?) fingo gastarna stilla sin nyfikenhet för vad som komma skulle ty då nådde Vanadis Massauah och ankrade på dess redd. Den egyptiska flaggan fick 21 skott, likaså den italienska, och därefter fällde Vanadis fallrepstrappan, så att några av de väntande svenska missionärerna kunde stiga ombord för att berätta om sina äventyr under upproret. Staden Massauah ligger på en ö, som medelst en bro var förbunden med fastlandet. För att komma upp till den en mil härifrån belägna svenska missiionsstationen Makullu, måste man således vandra över en enformig sandslätt, på vilken några arabhyddor av gräs lågo här och där. Människorna i dessa hyddor sågo inte ut att vara vidar vänskapligt ställda mot Vanadis' män, och troligt är, att om inte de välkända missionärerna varit med det blivit handgemäng av, beväpnade med alla möjliga redskap som dessa infördingar voro. Till en början var den ena av missionärerna alldeles ensam här nere blande de vilda negrerna, berättade man för oss. Då var han nödsakad att bo i en jordkula och äta gräs samt villebråd, alldeles som infödingarna. Vid flera tillfällen ville de döda honom, men det fanns de som tyckte, att han aldrig gjort dem något ont utan i mångt och mycket hulpit dem; därför kunde han ju få vara. Dock skördade hans uppoffring och i övrigt strävsamma liv en ringa uppmuntran. Han förstod slutligen, att här skulle han aldrig lyckas vinna framgång, och därför begav han sig därifrån till Massauah, där han tillsammans med tre andra svenska missionärer uppförde missionshuset, på vars rymliga veranda vi nu sutto.

Som en bomb nedslog ett telegram med order, attvi skulle ofördröjligen gå till Massauah, för att i händelse af behof taga der vårande landsmän ombord samt i allmänhet gifva de kristna ett handtag. Af pastor Svensson, missionär i Massauah, fingo vi höra, att Kartum fallit och att Gordon stupat. Som en löpeld flög nyheten om telegrammet genom gunrum och batteri, och öfverallt hörde man talas om möjligheten af ett sammanträffande med »Arauber» (somdet heter på karlskronitska). Och som ett tillägg, kanske här på sin plats, vågar jag försäkra dig, att det icke fans en blåskjorta ombord, som icke gladde sig åt den möjligheten.