Då styrbords vakt hade morgonvakten Annandag Påsk och skulle reva märssegel, skedde en sorglig olycka. Uppe i stormärsrån var nämligen 1:ste stormärskorpralen i fullt arbete med att reva märsseglen, då han råkade slinta i den hårda sjögången och falla ned. Han slog i däcket på förkant om stormasten och döden följde nästan ögonblickligen. Nu hade vi åter döden som gäst ombord. En av våra kamrater skulle kvarlämnas, medan Vanadis gick vidare mot hemlandet. Helt osäkt trängde minnena från Nukuhiwa på oss. Gastarna gingo omkring med sänkta blickar och under tystnad fullgjorde de sina åligganden.