Dagen därpå, som var fredagen den 10:de april, fingo vi ett fartyg i sikte, vars ankomst till någon del fömådde skingra ledsnaden över kropral Hultbergs bortgång. Det var nämligen en landsman, korvetten "Balder", som siktades. Balder hade varit på sjöresa i 9 månader och här ute i Medelhavet råkades i helt oförberett och fingop samma väg ett stycke. Liksom vi var även Balder nu på hemväg, och så snart han kommit oss tillräckligt nära, gjordes vant och relingsmanning. Nästan samtidigt som vi varseblivit den svenska örlogsflaggan på Balders stortopp, skymtade vi den för alla sjömän så välkända klippan vid Gibraltar. Att det blev ett ytterst hjärligt mottagande av vännerna från Balder behöver väl knappast nämnas, ej heller att vi överöste dem med tusentals frågor rörande hemlandet, för vilket vi slitit under denna långa resa omkring jordklotet.