Den 13 maj (OBS det var den 8:e, Mårtensson minns fel!) anlände vi till Nouka Hiva (Marquessas-öarna). Vi möttes af en båt från land bemannad med mörkhyade tatuerade män; i den satt en uniformerad man i underofficers rang som var chef för öns gendarmen, som skulle representera. Vi hade väntat oss att guvernören själf skulle göra den äran och uppvakta oss, men så blefvo vi upplysta om att han var ute på en inspektionsresa. Himmelens fönster öppnades nu en gång och vi satte våra fötter på Nouka Hiwas jord, där var godt om brödfrukter, apelsiner och bananer, det växte vildt utaf alla slag och för våra hoptorkade sjömansmagar var det ju läckert att få en saftig apelsin eller banan, som vi sköljde ned med kokosmjölk.

Men vi närmade oss alltmer och mer de avlägnsa Marquesasöarna, och på morgonen den 8:de maj, kunde man skönja konturerna av denna ögrupp genom kikaren. Vi hade god fart, och klockan 11,45 f.m. fällde Vanadis ankaret vid Nukuhiwa. Men kättingen hade nätt och jämt slutat sitt rasslande, förrän vi sågo en båt komma mot oss från land och snart följde flera exemplet. De voro ena riktiga svartingar, de ombordvarande, och på långt avstånd sågo vi deras tatueringar överallt på kroppen.

Sällan, om någonsin, sedan vi lemnade Karlskrona, har jag sett så många kikare på en gång i användning, som i torsdags (d. 8 maj), när vi i dagningen kunde se konturerna af Marquesas-öarna. »Old Vanadis» sköt god fart, landet derborta i fjerran framträdde allt tydligare, man kunde skilja bergsryggarna från hvarandra och se, att det fans skog nedåt strandremsan, små hvita punkter — boningshus — kommo fram, det hela blef allt lifligare, och man tyckte sig till och med kunna urskilja lefvande varelser, hvilka rörde sig nere på stranden. Det funderades och gissades på däck, i synnerhet båtsmännen tycktes hafva bildat sig lika bestämda, som hvarandra motsägande, föreställningar om öfolken och dessas vanor. En bleking gaf sig den och den i våld på, att man här finge se upp, om man icke en vacker dag skulle komma med på någon »niggers» matsedel.