På Nukuhiwa stannade vi sedan inte många timmar. När solen dalat i ett fjärran väster lättades ankaret, och långsamt gick Vanadis vidare, och det var en enda stor saknad i de blickar, som vändes mot Nukuhiwas allt mer bortglidande kust - saknaden efter Larsson... Men ett minne från denna fagra ö, 12,000 mil ute i oceanen, ett kokosskal, hade jag fört med ombord, och på detta utskar jag sedan under fritiderna en minnesskrift förutom skeppet Vanadis för segel.