Punta Arenas, Mageluens sund, den 1 mars. Hit har det varit ombytligt. En och annan rätt svår by gjorde till att vi raskade på; en dag gick det undan, när vi kommo in i sundet med 18 knops fart, utan så stor segelklut tillsatt att man kunde snyta sig i den. vi väntade att få se hvalar, sälar, sjöfåglar, men vi fingo inte se någonting Här fick vi landpermission. två patagoniska damer skulle bo i Punta Arena men vi blefvo aldrig presenterade.

Stock dagbl. Här börjar egentliga arbetet. Curiositeter i butikerna. Två kvinnor besöks. Hoppas fotografera och antropologiskt mäta dem. Mamman redan varit i Paris och blivit mätt. Därfär pomtressamt- Men inte dottern. Besökte sedan övergivna kolgruvor, samla växter till Nathorst. Träffade guldvaskare, en halvindian från Chile, tog bild på dem mot cigarr.

Jag tror, att den vigtigaste händelsen under detta skede af resan var ett högtidligt öfver-bord-hyfvande af den myckna koncentrerade svafvelsyra, som hörde till ismaskinen. Fruktan för att flaskorna skulle springa och att vätskan då skulle fräta hål i bottnen på skutan motiverade manövern. Slut derför med all is¬fabrikation om bord — hvilken ännu aldrig börjat. [...] Här kikas och spejas efter indianer och guanaccas (vild lama), rustas till jagt och utfärder för både vetenskapliga och onyttiga ändamål. Och så skall man köpa »grunkor»"att visa vännerna hemma, så att de verkligen tro, att man varit i Punta Arenas. Farväl nu tills i qväll! Nu skall jag i land med några kamrater och visa de här kannibalerna nere i söder, hur en svensk sjöman tar sig ut till häst.