Efter kolningen så lättade vi ankar på kvällkvisten och svängde om sydligaste fastlandsudden.

Ännu har jag icke fått se några rödskinn, ehuru det påstods, att två patagoniska damer skulle bo i Punta Arenas. Synd, att jag aldrig blef presenterad. De skulle fått hvarsitt perlband, som jag köpt hos Leja.